nu är den igång..

För någon vecka sedan såg jag en film om en kvinna som hade fått bröstcancer. Hon gick igenom en hemsk period, men stötte hela tiden på små änglar, som hon kallade dem, som på ett eller annat sätt "hjälpte" henne att bli frisk. Den här filmen var väldigt berörande och efter det har jag börjat upptäcka små änglar i mitt liv. Jag går inte igenom något sådant stor som hon gjorde men ändå har jag små änglar. Jag har idag anmält till Aupair in america, och samma ögonblick som han sa att jag var registrerad insåg jag att jag verkligen måste lämna mina nära och kära. Jag har sagt hej då till min käresta två gånger tidigare och det var jobbigt nog, nu snart är det dax igen. Eller snart och snart, jag åker tidigast i april. Men efter att jag meddelat honom att det verkligen blir av, kändes det tung, väldigt tungt. Sen kom den första ängeln som sa att vi tar en dag i taget och att jag var hans lilla plutt för alltid. Oj vad det värmde! Sen kom ängel nummer två, som sa att ni har varit igenom mycket, t o m gjort slut, men varför blev ni tillsammans igen? jo, för att ni tycker om varandra för mycket för att vara ifrån varandra, så varför skulle ett år spela någon roll.. Sen sist kom ängel nummer två och tre, de hörde vad vi pratade om och sa att de vart ifrån varandra i 1,5 år och var fortfarande förälskade. En hade jobbat i USA och den andra pluggade här. HOn sa, ska vi leva tillsammans i 50 år framåt, vad spelar det då för roll om vi är ifrån varandra 1 år.. Bara sådär från ingenstans dök de upp, jag ser det som ödet! Jag börjar tro lite på ödet, är det menat så blir det så..
I vilket fall som helst så älskar jag mina nära och kära hur mycket som helst, men jagmåste göra detta för mig själv, men det betyder inte att ni inte är välkomna att hälsa på:)!