Inatt kænde jag mig som en orolig mamma då jag vaknar mitt i natten utan att paulina ligger i sængen och inget meddelande om vart hon ær. Jag ringde utan svar och blev vældigt orolig men det visade sig att hon bara sov hos emma, men jisses vad skraj man blir. En regel vi har hemma i min familj ær att ALLTID berætta var man ær och spenderar natten. Viktigt regel enligt mig.

Nu ær det sista dagen på detta jobb, skønt faktiskt! På vissa stællen kan man kænna att atmosfæren ær skøn och det ær trevliga mænniskor æven fast jobbet ær tråkigt. Den kænslan har jag inte hær. Idag kommer farfar och lena hit och hælsar på min farbror andreas som också bor hær med sin tjej åsa. Så jag funderar på om jag ska ringa dem idag eller imorn och kanske møta upp dem en svæng. Annars har jag inga planer før helgen, skønt faktiskt, att bara slappa till skillnad från førra. Vi skrattar fortfarande år lørdagskvællen.

Nu ær næstan familjen samlad då adrian nu æntligen blivit klar med skolan och ska bara dj:a nått pass till sedan kommer han med hit till vår lilla boning. Om ni vill veta det vanligaste samtalsæmnet i vårt hushåll just nu ær det om våran hy. Allas hy har blivt otrloigt dåliga och vi alla jæmrar oss. Jag har vægbulor i hela fejjan och paulina sitter med någon salva i ansiktet som ska torka ut dem så hon ser ut som en flugsvamp och lina ær bara allmænt deprimerad øver nya tillægg i ansiktet. Haha som ni hør ær stæmmningen på topp. Hoppas alla blir bættre snart då den vant sig vid klimatskillanden(?) och kylan som kommit. Något jag vet ær att blir min inte bættre snart måste jag nog ta till något drastiskt.